"Älgjakten har en tendens att väcka starka känslor"

Skogssällskapets HR-chef Anna-Karin Santonen Öjerskog är uppvuxen i skogen och har praktiskt taget fått älgjakten via modersmjölken. I dag är hon en erfaren jägare och har lärt sig att jakten på skogens konung tar fram det bästa i oss människor
– men att den även kan ta fram det sämsta.

Ögonblicket när alarmet ringer klockan fem på morgonen den andra måndagen i oktober är svårslaget för Anna-Karin S. Öjerskog. Då vet hon nämligen att hon har gjort allt hon har kunnat under året för att vara 100 procent förberedd inför älgjakten som stundar.

– Traditionen att jaga älg handlar om så mycket mer än att vara ute i skogen. Det är helheten som är det bästa, alla förberedelser, träningen, utrustningen, att röja sitt pass och att byta snören på kängorna. Det är en livsstil, berättar hon.

Viktigt att respektera alla delar av jakten

Den här inställningen till jakt har Anna-Karin med sig sedan barnsben. Redan som liten flicka fick hon följa med sin pappa ut i jaktmarkerna.

– Jag fick vara med på allt som hade med jakten att göra, från att bygga älgtorn till att skjuta, ta ur en älg, flå den och stycka köttet. Det har gett mig inställningen till jakttraditionen att man måste behärska och respektera alla delar. Varje moment är lika viktigt, säger hon och tillägger att hon minns stämningen i barndomshemmet när älgsäsongen närmade sig.

– Det gick att ta på nerverna i huset. Resten av livet stannade av, berättar hon.

Intresset för jakten har följt Anna-Karin sedan dess och när hon var 22 år tog hon sin jägarexamen. I dag är hon 53 år och lever tillsammans med sin man, deras två barn och jakthunden Ice i ett hus två mil norr om Kungälv.

– Min man kommer från Finland och har också jakten med sig hemifrån. Vi jagar både tillsammans och var och en för sig. Barnen är också intresserade. Redan när vår förstfödde son var fyra månader fick han följa med ut på jakt. Jag satte på honom hörselkåpa, la honom i en sovsäck i barnvagnen och satte bössan på ryggen.

Respekten för djuret viktig

Genom åren har Anna-Karin varit med i många olika jaktlag och hon har även varit jaktledare i jaktlaget i Lilla Edets kommun. Av de älgar hon har skjutit är hon mest stolt över 14-taggaren. Den tjusiga trofén hänger i vardagsrummet. Fler älgar hoppas hon att det ska bli, men hon kommer aldrig att sätta respekten för djuret på spel för att få som hon vill.

– Den gången man skjuter ska man vara säker på att det går bra. Är man det minsta tveksam ska man inte skjuta. Jag har släppt många älgar, av respekt för djuret. Att jaga är ingen lek, det är en tradition och ett arv som ska förvaltas.

Även om Anna-Karin tycker att det är roligt att jaga såväl fågel som småvilt tycker hon, liksom många andra, att just älgjakten är i en klass för sig. Vad det beror på är något hon har funderat mycket kring.

– Jag tror att en förklaring är att detta fantastiska och vackra djur har gett oss mat på bordet i så många generationer, över hela landet. Så även om vi i dag inte längre är beroende av älgjakten för att överleva så tror jag att det är nedärvt i oss. Det hänger ihop med en känsla av självförsörjning och tillhörighet, säger hon.

Myten kring älgen stärker älgjakten

Att älgen är ståtlig och mytomspunnen, och att den har blivit en nationalsymbol för Sverige, tror hon ytterligare förstärker det speciella med att jaga just älg.

– Det är ett djur som är så signifikant för vårt land. Titta bara på naturturismen och alla souvenirer. Vad är det man pratar om? Det är älgen. Jag är övertygad om att det stärker bilden av älgjakten som någonting väldigt speciellt och viktigt för oss, säger hon.

Att jaga älg menar hon också tar fram det absolut finaste i oss människor, vilket ytterligare förstärker det nästan heliga med att jaga älg.

– Samhörigheten kring älgjakten är svår att beskriva. Resten av livet bleknar bort. Räkningar, jobb och trasiga bilar bara försvinner. Det är någonting väldigt speciellt med den kamratskapen.

Men genom åren har Anna-Karin även fått se en annan sida av älgjakten – att den kan ta fram det sämsta i oss människor också.

– Något som jag har lärt mig och förstått under alla år som jägare är att det inte är självklart att man får vara med i laget. Älgjakten har en förmåga att dra till sig gammalt groll mellan lag och släkten, säger hon.

Anna-Karin vet av erfarenhet. Dels har hon som jaktledare fått reda ut osämja mellan olika jaktlag – dels har hon själv blivit utesluten från sin egen släkts jaktlag.

– Min stora dröm genom alla år har varit att få jaga älg tillsammans med min pappa, som fullvärdig medlem i släktlaget. Men det blev aldrig så och jag har inte fått någon förklaring till varför jag inte har fått vara med. Jag vet att jag är en duktig jägare, så det har ingenting med det att göra.

Attraheras av helheten kring jakten

Det faktum att Anna-Karin är kvinna tror hon inte har med saken att göra. Hon har aldrig känt sig utesluten eller exkluderad på grund av kön.

– När jag började jaga i 20-årsåldern var det självklart inte lika vanligt med kvinnliga jägare. Men jag har aldrig känt mig särbehandlad på grund av det. Exkluderandet inom älgjakten handlar om andra saker. Traditioner och gammalt groll som går i arv och som någon måste vara modig nog att bryta, säger hon.

Men även om älgjakten kan visa upp oss människor från vår sämsta sida understryker hon ändå att jakten främst är lustfylld och positiv. Och även om vi i dag inte är beroende av älgjakten för att få mat på bordet är Anna-Karin övertygad om att den kommer att fortsätta ha en särskild plats i svensk tradition och kultur.

– Jag tror att vi människor har ett behov av att leta oss tillbaka till vårt ursprung, och här har naturen en viktig plats. Dessutom finns det en stark medvetenhet i dag kring varifrån vår mat kommer, att det ska vara bra kött på bordet. Därför är jag övertygad om att intresset för jakten kommer att leva vidare. Vi jagar ju av olika skäl, och det finns så många olika moment i jakten som är tilltalande. Vissa jagar för spänningen, andra för intresset för skog och natur. För mig är det ett fantastiskt tillfälle att vara ute i skogen och jag attraheras av helheten kring jakten.

Text: Malin Letser