Från servitut till jaktupplåtelser – så fungerar det

Gränser, vägar och diken är exempel på områden där grannar kan ha med varandra att göra. Med hjälp av juristen Filip Herlitz förklarar vi några avtalstyper och begrepp som kan beröra dig som skogsägare.

De flesta grannar kommer överens. Det gäller inte minst skogsägare som ofta är beroende av varandra på olika sätt. Men även om ni har ett bra samarbete idag med ett upplägg som funkar för er båda kan det vara viktigt att en del överenskommelser också finns skriftligt. Det kan exempelvis vara relevant om någon av er flyttar och en ny granne undrar vad som gäller.

– Ett muntligt avtal eller handslag i skogen gäller bara så länge ni är överens. När en konflikt uppstår blir det nästintill omöjligt att bevisa vad ni kommit överens om muntligen, säger Filip Herlitz.

Servitut

Ett servitut är kopplat till fastigheter, inte till personer. Det kan exempelvis handla om att en fastighet har rätt att använda en väg, en brunn eller ett avlopp på den andra fastigheten. Men det kan även innebära att man avstår från att plantera träd på sin mark för att inte blockera grannens havsutsikt.

– Syftet med servitut är att alla fastigheter ska vara ändamålsenliga, det vill säga fungera på ett bra sätt.

Det finns två olika typer av servitut. Ett så kallat avtalsservitut är en frivillig överenskommelse mellan två fastighetsägare. Avtalet behöver vara skriftligt och kan registreras hos Lantmäteriet för inskrivning i fastighetsregistret.

– Om avtalsservitutet ska gälla mot kommande ägare behöver det skrivas in i fastighetsregistret. Annars kan det upphöra vid en försäljning om den nya ägaren inte kände till att det fanns.

Ett officialservitut bildas i stället genom beslut från Lantmäteriet i samband med en lantmäteriförrättning.

– Det kan exempelvis vara i samband med avstyckning av en fastighet då man för att kunna bilda en fastighet måste säkerställa rätt till en väg, möjlighet att anlägga avlopp, vattenledning eller något annat för att fastigheten ska bli ändamålsenlig.

Utgångspunkten är att servitut gäller för all framtid. Därför kan man sannolikt inte säga upp ett officialservitut så länge förutsättningarna är desamma som när servitutet bildades. Ett avtalsservitut kan däremot sägas upp om båda parterna är överens. Om det är inskrivet i fastighetsregistret måste man gemensamt ansöka om att inskrivningen ska tas bort.

Nyttjanderätt

En rättighet mellan personer kallas för nyttjanderätt. Det kan exempelvis handla om arrenden eller en upplåtelse om att få jaga på någon annans fastighet. Till skillnad från servitut är nyttjanderätter ofta tidsbegränsade.

– Även nyttjanderätter behöver skrivas in i fastighetsregistret för att de ska gälla mot en ny ägare av fastigheten vid en försäljning.

Jaktupplåtelser

En stor andel mark i Sverige upplåts till jakt. Priset per hektar skiljer sig stort inom landet och närheten till en storstad påverkar mycket. Sörmland med sin närhet till Stockholm är exempelvis särskilt attraktivt.

– Min bild är att det sällan är konflikter mellan markägare och jaktlag – de brukar komma bra överens. När det gäller jaktavtal rekommenderar Filip Herlitz att man som skogsägare skriver avtal med en fysisk person som i sin tur bildar ett jaktlag.

– Att ingå avtal med själva jaktlaget kan vara komplicerat då markägaren måste upplåta och avsluta avtal med varje enskild medlem i jaktlaget.

Vägar, bommar och skyltar

Eftersom motorfordon inte ingår i allemansrätten så har markägaren rätt att sätta upp en vägbom eller en skylt med förbud mot fordonstrafik på enskild väg. Men det finns undantag. Om den enskilda vägen eller skogsbilvägen får statsbidrag för underhåll så ska den i regel hållas öppen för andra.

– I de fall där fler än två fastigheter nyttjar en väg bildar man oftast en gemensamhetsanläggning i vilken man äger och underhåller vägen tillsammans. Man får inte heller spärra av en väg som någon annan har rätt att använda genom ett servitut. Det är i regel den så kallade härskande fastigheten, det vill säga fastigheten som fått rätt att nyttja vägen, som ansvarar för underhållet av den.

Djur och stängsel

Som markägare har man rätt att sätta upp stängsel för sina djur, men man kan vara skyldig att sätta upp en grind så att allmänheten kan passera. Allemansrätten gäller även vid inhägnad betesmark, men den som går genom hagen får inte störa djuren. – Man har också rätt att skydda sina grödor och exempelvis sätta upp stängsel på sin mark för att hålla borta vildsvin och
hjortar.

Fastighetsgränser

Att veta var fastighetsgränsen går har ofta betydelse för grannsämjan. Det är fysiska gränsmarkeringar som gäller i första hand och om du inte hittar dem får du gå till förrättningskartan, vilket är den enda kartan som har rättskraft.

– Dialog är det bästa tipset för att undvika konflikter. Se till att röja gränsen regelbundet och gå ut och gör gränsmarkeringarna tydliga tillsammans med grannen.

Diken

Markägare har ansvar för att underhålla enskilda diken på sin mark. Men diken är ofta långa och ligger inte sällan över fastighetsgränser.

– De senare kallas samfällda diken och där krävs det ofta ett samarbete. Ibland bildas så kallade dikesföretag eller föreningar där man gemensamt sköter diken och fördelar olika kostnader.

Hemfridszon

Med hemfridszon menas tomten i anslutning till ett privat bostadshus, och här gäller inte allemansrätten. Zonen har ingen exakt storlek, men ett staket kan ses som en gräns.

– De flesta har en bra känsla för det här, men ibland, som vid en park som ligger i anslutning till ett slott eller en herrgård, kan det vara mindre tydligt.

Allemansrätt

Allemansrätten i Sverige är stark och möjligheten bygger på ett gemensamt ansvar. Den som går, cyklar eller rider får röra sig fritt i naturen, plocka bär och svamp och tälta under något dygn.

– De flesta visar respekt och beter sig på ett önskvärt sätt i naturen. Men en del har inte koll på att man till exempel inte får gå ut på ett vetefält eller en nysådd åker. Vissa hugger också sin julgran på någon annans mark, och det ingår förstås inte i allemansrätten.

Text: Linda Fritiofsson