SLU-forskare vill minska risken för skogsbränder

Vad ökar risken för skogsbränder och dess omfattning? Sara Jones, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), studerar frågan med hjälp av kartdata och satellitbilder. Utifrån insikterna vill forskarna utveckla skötselmetoder som minskar risken för bränder – och som samtidigt är hållbara för både skogsproduktion och biologisk mångfald.

Forskaren Sara Jones växte upp på landsbygden i Zambia, och där var skogsbränder en återkommande del av livet under torrperioden.

– När bränder sprider sig över landskapet där och hotar hem eller försörjning,
samarbetar hela byn – även barnen har sina uppgifter. Den erfarenheten fick henne att intressera sig för skogsbränder som forskare. Men det var också bränders dubbelhet som fascinerade henne, det vill säga att skogsbränder både
förstör och utgör risker samtidigt som de spelar en naturlig och viktig roll i ekosystemet.

När Sara i slutet av sin masterutbildning hörde talas om ett forskningsprojekt om
skogsbränder i Sverige, som hennes handledare Igor Drobyshev drev vid SLU, så tog hon chansen att få vara med. Klimatförändringarna gör att skogsbränder
blir vanligare i Sverige, menar Sara. Och den främsta riskfaktorn som vi faktiskt kan påverka är enligt henne bränslet – alltså skogen själv.

– Inom forskningsprojektet vill vi identifiera skogsegenskaper som påverkar
brandens intensitet och spridning. Detta för att kunna utveckla skötselmetoder
som minskar risken och omfattningen, och som samtidigt tar hänsyn till både
skogsproduktion och biologisk mångfald. I projektet kombinerar forskarna
stora mängder öppna data som redan finns tillgängliga i Sverige, exempelvis
från Lantmäteriet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB),
med egna mer detaljerade drönardata. Informationen använder de för att göra
modeller som kan visa brändernas beteende i svenska skogar.

– Genom att kombinera kartor över tidigare bränder med data, såsom trädslag,
biomassa och markfuktighet, kan vi träna modeller att beskriva sambandet mellan skogsegenskaper och sannolikheten att det börjar brinna. När modellerna är klara kan de användas för att förutsäga brandrisken i princip var som helst i Sverige, berättar Sara.

Mycket av det data som de utgår ifrån finns öppen idag, och Sara menar att
skogsägare som har tillgång till så kallade GIS-program redan nu kan utforska
mycket av informationen på egen hand. Modellerna för brandbenägenhet
håller dessutom på att implementeras i beslutsstödsystemet Heureka.

– Det innebär att skogsägare och skogsförvaltare som använder systemet snart
kommer att kunna simulera brandrisk för olika skötselmetoder – till exempel hur
gallring eller trädslagsblandning påverkar risken för brand, berättar Sara.

Ingen skötsel kan ta bort risken för skogsbrand helt, vid tillräckligt torra förhållanden kan det börja brinna ändå. Men med ökad kunskap kan bränderna
hanteras så de inte blir lika kraftiga, menar Sara. Inom forskningsprojektet studerar de också kontrollerade bränder, så kallade naturvårdsbränningar.

– Historiskt sett upplevde svenska skogar sannolikt fler lågintensiva markbränder
som brände bort dött material utan att skada de äldre träden. Att förstå, och eventuellt återinföra, den typen av bränder kan bli ett viktigt verktyg i framtiden.

Text; Linda Fritiofsson